Juryns motivering lyder: "En enastående stilsäker debutroman som spänner över flera generationer på den afrikanska kontinenten och i Sverige. De stora berättelserna om krig och konflikter som skär genom geografi, familj och politik, bryts mot barndomens vardagliga upplevelser" prissumman är på 40 000 kronor.
“… slukar jag romanen som om den vore skriven av en etablerad författare, med flera verk bakom sig… Glimrande debut”
Det här är berättelsen om hur en flicka blir till.
Adi bor i ambassadens tjänstebostad på Upanga 81 i Dar es-Salaam. Hon har två systrar, den dansande Dina och den ständigt sjuka Mai som stirrar på henne med sina mörka ögon. Hon har en pappa som är skyldig döden ett liv och en mamma med mystiska linjer på kroppen. Hon har också en smutsig hemlighet.
I hemlandet Zaire finns de andra syskonen, de döda och smärtan efter århundraden av övergrepp och våld. Överallt finns myterna och förbannelserna som lever kvar, överallt finns också gud – som ser det som Adi helst vill gömma.
En kort video från Bläck
BLÄCK är en återkommande litteraturscen på Inkonst med fokus på queera berättelser.
Att den nu finns i tre språk! Vilken känsla det är att hålla i en översättning av sin bok!
DN:s Philip Teir ser spår av Tove Jansson i den svenska debutantens Kayo Mpoyis roman om ett barns på samma gång klaustrofobiska och magiska uppväxt i Tanzania.
En liten flicka växer upp i dåvarande Zaire, under en allseende dömande gudsblick och trängd av patriarkala strukturer och kvinnoförtryck. Lina Kalmteg läser Kayo Mpoyis "Mai betyder vatten", en debutroman med en egen glimrande ton.
En skakande historia, tycker Lennart Bromander som läst Kayo Mpoyis debutroman
Kayo Mpoyis debutroman Mai betyder vatten kretsar kring en familjs tillvaro i Dar es-Salaam under 1990-talet. Monika Tunbäck-Hanson läser en roman som glider mellan vardagsrealism och magi.
Adi är en egensinnig unge redan från start. Fem år och så uppfriskande obstinat att det räcker för flera. Förfördelad och avundsjuk på sitt nyfödda syskon som ockuperar den i berättelsen så märkligt osynliga mamman. Och i ständig opposition och uppror mot ”arvssynden”, trots sin känsla av skam och av att vara fel, inte minst efter Monsieur Éléphants övergrepp som en sorglig följd av bristen på kärlek och att bli sedd som det barn hon är.
De sista ändringarna på baksidestexten görs.