Huvudpersonen Adi är fascinerande, hon betraktar sin familj och tar emot faderns bestraffningar med glödande inre men utan värderingar. 

En liten flicka växer upp i dåvarande Zaire, under en allseende dömande gudsblick och trängd av patriarkala strukturer och kvinnoförtryck. Lina Kalmteg läser Kayo Mpoyis "Mai betyder vatten", en debutroman med en egen glimrande ton.

Adi är en egensinnig unge redan från start. Fem år och så uppfriskande obstinat att det räcker för flera. Förfördelad och avundsjuk på sitt nyfödda syskon som ockuperar den i berättelsen så märkligt osynliga mamman. Och i ständig opposition och uppror mot ”arvssynden”, trots sin känsla av skam och av att vara fel, inte minst efter Monsieur Éléphants övergrepp som en sorglig följd av bristen på kärlek och att bli sedd som det barn hon är.